Mitt liv och jag

Det finns så många olika sorters människor på denna jort. Vissa är mer lika än andra. Andra är speciella på sitt sätt att reagera och agera.

Gå till personangrepp vid en tillsägelse om ett fel han gjort är ett bevis på en svag, rädd människa. En människa som har haft det svårt, och vill ha bekräftelse av andra och känna att han har större makt. Det är så fegt. Så fel.

Att bli utsatt för personangrepp känns helt totalt jättekonstigt. Hur ska man reagera? Vad ska man göra? Ska man anmäla? Orkar man med det? Hur långt är man villig att gå? Är det värt att förstöra sej själv för att han ska förstå vad han gör fel? Det är säkert så omedvetande hos honom. Han får kritik och måste försvara sej, och då slår han tillbaka tio gånger hårdare. Är det någon ide att hjälpa en sådan person? 

Jag orkar inte. Jag vill bara att allt ska lägga sej och jag kan glömma det. Jag vill bara få igenom grupparbetet och sedan lämna det bakom mej. Det finns så många olika människor. Man kommer att stöta på så många människor i sitt liv. Vissa tidigt andra senare. Man härdas och lär sej bemöta vissa människor. Det går inte att någon säger åt en vad man ska göra och inte göra. Man måste lära sig själv. Nu väljer jag att lägga ner det, jag orkar inte. De senaste dagarna har det bara snurrat i mitt huvud. Jag har velat skrika, gråta, vara förbannad, och bara skakat för att få ut allt. Jag tänker inte sätta dit killen, jag måste tänka på mej själv. Jag kommer inte orka stå till svars för honom. Han får leva sitt och förstöra för honom själv. Det kommer dra ner honom förr eller senare. Det gör det med alla som beter sej orättvist, förr eller mycket senare.

Vad är det som ligger till grund för hur man kan bete sig så? Är det barndomen? Är det avundsjuka? Eller är man helt enkelt inte uppfostrad som en "normal" människa? Människor har empati. Han är empatilös. Hur blir man sån?

Det är bara att hålla tummarna att man slipper denna person resten av studietiden samt i arbetslivet.